Släkthistorik



Högkullen

Till skillnad från många andra släktföreningar är det här en ganska liten förening. Den gemensamma anknytningen för den här grenen av släkten Åkerfeldt finns i fastigheten Högkullen. Huset har förstås sin egen historia. Det rymde från början fyra små lägenheter om ett rum och kök, och dessutom ett enkelrum. Många som bodde här hade sin utkomst vid Grängesbergs gruva. I början av 1900-talet sågs finnmarksdiktaren Dan Andersson då och då göra besök. Hans kusin hade byggt huset och var dess förste ägare.

Att många av våra förfäder hade levt i dessa trakter har framkommit vid släktforskining. Nu vet vi att många anor har en bergslagsanknytning och att två linjer som spänner över ett halvt millenium båda kan härledas till samme Hans i Starbo.





Åkerfeldt

Anna Persdotter föddes i Söderbärke och var från 1880-talet bosatt i Enköping som ensamstående mor. Hennes son Johan August var född 1881 och hade redan i mycket unga år efternamnet Åkerfeldt. Vem som var Johan Augusts far har förblivit en gåta och det är osäkert vad han själv fick veta. Vid något tillfälle berättade han om en sköld på Riddarhuset. Skölden tillhör en ätt med ursprung i Västmanland som utslocknade 1836. Sköldemärket är en trana som vaksamt balanserar ett järnklot. Sammansättningen i släktnamnet kan tyckas märklig då det i en första anblick framstår som två synonyma naturbeskrivningar staplade på varandra. Den andra delen stammar dock från det militära vokabuläret, jämför t ex med betydelsen "att vara i fält".


Johan August Åkerfeldt var kanske lite av en äventyrare eller rastlös själ. Han tog bl a arbete vid bergslagens järnvägar men skulle snart vara bosatt i USA under två perioder. I Göteborg bildade han sedan familj med Judit. Inom varvsindustrin fick han möjlighet att förevisa den nya svetsningstekniken med gas som han lärt sig i New York. 

Ravalsson

Bland Anna Persdotters anfäder finns Mats Arvidsson som var bergsman och levde i mitten av 1400-talet på den plats där Klenshyttan senare byggdes. Två av hans söner flyttade till Norrvik där de anlade hyttor på var sida om ån. Sonsonen Lars Ravalsson var också han bergsman och blev så småningom bergsfogde i Västerbergslagen, som innefattar socknarna Grangärde, Norrbärke, och Söderbärke. Lars Ravalsson lär ha varit en förmögen man. Han drev tillsammans med en granne en osmundhytta. Omkring 1560 tycks han också låtit bygga en tackjärnshytta och en stångjärnssmedja. Vid den extra beskattning som 1571 togs ut i hela riket till följd av att lösen för fästningen Älvsborg betalats till danskarna, står Lars för en tredjedel av hela Grangärde sockens skattesumma. 

Sahlström

Den här grenen har en härstamning från Västergötland. Flera generationer har brukat Bengtsgården i Skår, Stora Levene.


Sven Johan Sahlström levde ensam med sin far. Hans mor hade dött 1854 när han var två år. Som ung arbetar han en period i Stockholm som snickargesäll. Han bildar familj med Inga Charlotta som också hon härstammar från Västergötland. Så småningom blir han gårdssnickare vid godset Målhammar. Sonen Karl Gunnar som också är snickare blir senare verkmästare på ASEA i Västerås.


Inga Charlottas syster Emma lämnar också hemorten Järpås i Västergörland och kommer till Västerås på 1890-talet där hon många år har en syateljé på Stora Gatan. 

Askling

Nils Johan Askling föddes 1825 i Östergötland men kom redan som barn till Hallsberg. Han var verksam som både mjölnare och byggmästare. Han är först dräng i Översta, Hallsberg. Han gifte sig 1851 med torpardottern Anna Brita Andersdotter och bor kort hos svärfadern i Ekeberga i Hallsberg. Där föds den äldste sonen Johan Albert. Åren 1852-1854 var han mjölnare i Tynninge, Kumla. Han uppförde åren 1855-1856 en ny kvarn vid Sörby i Hallsberg. Denna kvarn är idag byggnadsminne, se bild ovan. Vidare flyttade han med sin familj till Sköllersta. I Sköllersta uppförde han kvarnen i Kånsta. År 1861 återvänder han till Hallsberg och uppför för egen räkning kvarnen i Översta. Nils Johan Askling är med och bildar ett gruvbolag 1873 i försök att starta gruvbrytning i Samsala och är även med och bildar tegelbruket i Hallsberg. Han ansvarar också för uppförandet av Ålsta ordenshus och ritar gravkapell som byggs intill Hallsbergs sockenkyrka.


Kvarnen i Översta placeras nedanför en dammvall i en naturlig dalgång. Från dammen leds vatten genom en trätub. Anläggningen stod klar 1862. Kvarnen hade sannolikt redan från början en vattenturbin istället för ett vattenhjul. Vattenturbinen är effektivare och mer vattenekonomisk. Kvarnen hade fyra stenar, en grynsten, två gröpestenar, och en finmjölssten för bakmjöl. År 1871 kompletteras anläggningen med en vattenturbindriven såg och ytterligare en damm 150 meter uppströms kvarnen. På så sätt nyttjades samma vatten två gånger. Såg och kvarn kunde användas samtidigt. Driften av kvarnen övertogs så småningom av sönerna Karl August och Otto Emil. Nils Johan Askling avled vid Översta 1912. Den 2 november 1924 inträffar en tragisk olycka vid kvarnen i Översta. Kvarnen var igång på söndagen. Trots att det var sent på eftermiddagen lät man bli att tända ljuset i kvarnen, för att förbipasserande inte skulle förstå att det pågick arbete. I skumrasket fastnade mjölnaren Karl Augusts rockärm i kvarnen. Han drogs in och dog. Familjen Askling sålde kvarnen 1925. Den nyttjades fram till omkring 1940 då den ersattes av en eldriven kvarn i anslutning till den nybyggda ladugården. Den gamla kvarnbyggnaden förstördes i en brand till följd av ett åskväder 2005.


Nils Johan Asklings äldste son hette Johan Albert. Han föddes 1852. Också han blev mjölnare. Först vid Skärmartorps kvarn i Hidinge, och sedan i Sevalla. 

Karlsson 

I Lerbäcks bergslag i närheten av Mariedamm ligger Trehörnings masugn. I närheten av detta hyttområde finns ett antal hemman som brukades av bergsmän som hade åborätt. Marken och masugnen tillhörde det bruk som köptes upp av familjen Grill. I början av 1800-talet påbörjades en process som resulterade i att människor som i generationer levt av lantbruk och arbete vid masugnen nu måste lämna sina hem. 


Anders Karsson vars mor kom från Kättstorp vid Trehörnings masugn växte upp i Släte. Han försörjde sig som nubbsmed och dräng. Han körde också järnforor mellan Skogaholms bruk och Norrköping eller Örebro. 


Anders gifte sig med Johanna och bosatte sig i Vibrunn, Hallsberg. Johanna Karlsson handlade med halmflätor som hon sålde i Arboga eller Örebro. Halmflätorna användes inom hattillverkningen. Hulda Fischer i Hallsberg tillverkade också hattar. Hatten på bilden är tillverkad av halmflätor hon köpt av Johanna Karlsson.




Deras dotter Ida Maria gifte sig med Johan Albert Askling 1878.




14 oktober 1945

Längst bak: Herta (f. Åkerfeldt) och Sten Gustafsson.

Mellersta raden: Gösta Åkerfeldt, Helge och Gerd Sahlström, ej släkt, Ingeborg Sahlström, ej släkt, ej släkt.

Främre raden: Karl Gunnar Sahlström, Inga och Åke Åkerfeldt, Ingeborg Sahlström f. Askling.

Hultgren

Att familjenamnet Hultgren har småländskt ursprung är inte att tvivla på. Ursprunget finns i trakten kring Kråksmåla. Karl Fabian Hultgren f. 1881 lämnar som ung hembygden och tar sig till Stockholm. Hans syster Anna gifter sig med glasblåsaren Ebert Molander som arbetar vid Alsterbro glasbruk.

Karl Fabian gifter sig 1915 med Sigrid Strömwall. De är bosatta i Sollentuna och sedan i Brottby.

Strömwall

Sigrid Strömwall föddes 1890 i Håtuna. Hennes far Johannes kom från Nysund på gränsen mellan Närke och Värmland. I dessa trakter hade släkten bott i många generationer.

Under 1700-talet drev familjen gästgiveriet i Åtorp, beläget intill Nysunds kyrka. Denna gästgivaregård lär ha funnits sedan 1639.

Vestberg

Den 15 september 1862 avlider Erik Vestberg på Långholmen i Stockholm av dysenteri. Han kommer från Torp i Medelpad där han har ett hemman i Västerhångsta. Att han frihetsberövats är sannolikt ett resultat av att han tre gånger ertappats med stöld.

Hemma i Torp finns hans hustru Lisa Kajsa som under tiden han suttit fängslad fött sonen Johan. Denne Johan hamnar så småningom på Hornön vid Ångermanälvens mynning. Han bildar familj med änkan Anna Gustava Blom. De får sex barn. Johan avlider 1909 och Gustava dör 1918 i Spanska sjukan.


I en gammal anteckningsbok som lär ha varit avsedd för protokoll från Gudmundrå Kommunisters Arbetarkommuns studieutskott finns några sidor med utgifter under år 1931. Där har Erik Vestberg, son till Johan och Gustava,  antecknat att inkomsterna från en fest på Brunne ordenshus den 28 december uppgick till 154 kronor och 76 öre. Vid festen har man samtidigt betalat Ture Nerman 25 kronor för ett föredrag. Övriga utgifter för festen lär ha varit 141 kronor och 70 öre. Under hösten 1931 har utskottet också haft en del smärre utgifter för skrivmaterial och porto. Brev har bland annat skivits till Levi Högberg, Martin Johansson, och två brev till "Flyg". I en bok med titeln "Gåtan Nils Flyg och nazismen" av Håkan Blomqvist vid Södertörns högskola, refereras bla till ett brev till Erik F Vestberg, Frånö den 23/9 1929. Att Erik Vestberg haft brevkontakt med Nils Flyg är egentligen inte så konstigt eftersom Flyg var ledare för Socialistiska partiet 1929-1948. Ture Nerman, föredragshållaren som fick 25 kronor, tillhörde också Socialistiska partiet, och var känd antifascist och även riksdagsman fram till 1939. Socialistiska partiet hade uppkommit genom en splittring inom kommunisterna, och kännetecknades av kritik mot stalinismens utveckling i Sovjetunionen. Erik lär alltså varit en av partiets anhängare. Under tiden som han sedan bodde i Borlänge arbetade han för "Fokets dagblad", en kommunistisk morgontidning med bl a Ture Nerman och Nils Flyg som chefredaktörer. Socialistiska partiet närmade sig så småningom nazismen vilket också skulle komma att prägla Folkets dagblad. Partiet fick ekonomiskt stöd från Tyskland. I takt med denna utveckling lämnade många partiet, några bildade det nya vänstersocialistiska partiet, men de flesta gick över till Socialdemokraterna, liksom Erik.

Undrar hur stämningen var på den där festen på Brunne ordenshus den 28/12 1931? Ett halvår hade gått sedan skotten i Lunde, inte långt därifrån. Ådalskravallerna utspelade sig den 14 maj 1931. Fem människor dödades av militären. Demonstrationståget utgick från Folkets Hus i Frånö med tusentals deltagare. Bakomliggande orsak var upprördheten över strejkbryteri. Människor ansluter efter hand på vägen mot Lunde där strejkbrytarna befinner sig. Erik Vestberg och andra släktingar gick med i tåget. Berta, hans svägerska, har berättat att de unga och modiga sökte sig längre fram, och hon berättade att de sen sprang upp mot sluttningen från Lunde när militären mötte och öppnade eld.


Erik och hustrun Irene flyttade vidare till Åkersberga. Erik fortsatte att vara politiskt och fackligt engagerad. Han blev också med i kyrkorådet i Österåkers församling.


Grufman

Peter Larsson Grufman och hans hustru Margareta Sigfridsdotter kom från Norrbärke. De lämnade Västerbergslagen och bosatte sig i Voxna 1727. I Voxna kyrka finns de avporträtterade med uppgiften om att många av deras barn och barnbarn blivit trogna Voxna bruk.


Bland deras förfäder i Västerbergslagen finns Anders Finne och Anders Sågmäster i Starbo samt Sigfrid Stadig i Morgårn. Anders Sågmäster fick prvilegiebrev från kung Gustav II Adolf 1611 med tillåtelse att anlägga en hytta i Skissbäcken. Hans son Hemming var byggmästare och konstmästare. Han planerade alltså för konstgångar vid gruvorna.


Inflyttningen till Voxna var stor under 1700-talet. Några som ursprungligen kom från Karskoga och Gåsborn gifte in sig i Grufman-släkten och flyttade så småningom nordöst till Ångermanland. Kommande generationer etablerar sig senare vid Graninge bruk och vidare på olika platser för den framväxande sågverksindustrin kring Kramfors.